Ännu en dag i soffan.

Kurvan är nu uppåtgående igen vilket känns skönt, har nu ungefär kondition som en 80-åring (känns inte som jag ligger på dödsbädden längre). Orkar inte särskilt mycket och har ett sånt där härligt rossel i bröstkorgen som aldrig tycks vilja släppa. Tempen hamnade på knappa 38 grader så det kan man ju knappast kalla feber.

Har som vanligt spenderat dagen framför tv:n och alla konstiga program, har sett hur man ser skillnad på hårstrån från 2 olika zebraarter ( finns uppenbarligen 3 st zebraarter, jag som trodde det bara fanns en sort!), såg en kvinna operera bort bitar av sina tår för att kunna gå i högklackat och tittade även några minuter på den lite udda sporten Bowls. Bara ett litet urval av intryck som passerade min hornhinna idag.

Fick en lite släng av ångest när jag insåg att det nu säkert var en vecka sen jag sökte jobb, tröstade mig själv dock med att jag faktiskt måste få vara sjuk och inte alltid ha det där molnet hängandes över mig.

Var ju herrarnas Super G ( VM ) idag, helvete vad det såg svårt ut, ren is. Ted Ligety körde ur och stannande inte förrän flera hundra meter längre ner i backen där han blev uppfångad av skyddsnätet. Hade jag aldrig vågat slänga mig ut för en sån backe. En gång när jag var ute och åkte utför med pappa insåg jag efter bara några sekunders åkning att vi hade hamnat i en svart pist , jag tvärstannade och började sakta trampa mig uppåt i backen igen för att se om det fanns nån annan nedfart. Det är härligt att åka skidor, men de svarta pisterna får nån annan åka i.

Kram