I fredags åkte jag upp till Sthlm för att gå på en intervju på ett bemanningsföretag. Glädjande nog var jag en av de 3 utvalda som nu får komma och möta företaget där tjänsten är, alltid gött att veta att man fortfarande är attraktiv på arbetsmarknaden. Men fan vad jag är trött på jobbintervjuer!
Frågor som "-och vem är du?", "-varför ska vi välja dig?" har jag bara lust att svara på ibland -INTE FAN VET JAG! Så sitter man ändå där och ler och maler på, bla blabla bla blablabla bla. Problemet är egentligen inte att svara på de frågorna, för man vet ju ändå vad man kan och inte, utan att gissa vad intervjuaren vill att man ska säga utan att det låter klyschigt och rövslickande. Likadant att få sina negativa sidor att låta positiva, "-jag kan vara envis, jag ger aldrig upp...." Känns som att intervjuer är mer mind games och manipulation av information, något som jag är jäkligt kass på. Jag kan knappt ljuga för min egen mamma.
Var för övrig och fikade med Peter W igår, alltid lika trevligt att träffa gamla barndomsvänner. Han pratade om att han hade mycket att göra på jobbet och använde ett uttryck som jag tyckte var fantastiskt kul eftersom jag har en lite udda humor. Situationen var att de mer eller mindre att de hamnade i kläm mellan kunder och leverantörer och Peter uttryckte sig om situationen som att "-Hur vi än gör så är det vi som får bajsmackan." Ahahaha, skitkul! (Tyckte jag iaf)
Kram
torsdag 11 december 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Bajsmackor är alltid kul!
SvaraRadera//
Petter